Och vad har jag gjort?

Åkte ut till Mamma o Pappa en stund tillsammans med A.

Prata lite strunt och fika med Mammas underbart goda bullar.

Ville gärna hälsa på Bror och C men dom var inte hemma, dom skulle i väg och hämta säng och barnvagn till den kommande bebisen som gör Entré om ca 3 månader.

Herregud va tiden går.

Tyckte inte det var länge sen som dom berätta att jag skulle bli faster.

Nu håller A på att laga maten,

skönt att det är hans tur att laga mat i dag.

Så kan jag slappa här.

Var inne och kolla runt lite här i dag på bloggplatsen förut och hittade lite bloggar, tycker att detta fenomen med blogg är blande det bästa som man kunde uppfinna.

Hittade fram till Mammorna i Familjen Annorlunda.

Intressanta bloggar helt klart.

Ni som råkar hamna in här på min sida,

vad bloggar ni om?

varför bloggar ni?

Jag själv vill blogga om allt som jag kan.

Inte låsa upp mig på att det bara handlar om graviditet, eller om vikten, eller böcker osv.

Utan att ha en bred blogg helt enkelt.

Kollar på lite matlagningsprogram nu medans jag väntar på att vi ska äta.

Allt ser sååå himla gott ut...

Bäst jag kilar i väg nu och ser om jag kan hjälpa till med nått.

¤BeyondTheShadows¤

Efter en lång skön sovmorgon så känner jag nu att en ny dag kommer att bli bättre än den dagen innan. :-)

Alltså en ny dag nya  möjligheter.

Nu har jag nyss kommit ur duschen,

tog en varm skön lång dusch.

Fixa håret och på med lite mascara och så ska vi snart ut till mina föräldrar för lite kvalitets tid.

Det är välbehövligt. :-)

Magen värker som sjutton i dag.

Mensen som kom i morse var ju inte så välkommen.

Får alltid så grym mensvärk.

Men är väl glad att den kom så den inte försvan på heltid.

Den har ju hoppat lite som den vill sista tiden så man faller i en falsk lycka om att man kanske är gravid.

Men den verkliga orsaken är stress, den inre stressen som jag ständigt går runt med.

Har nu ett nytt jobb på den daglig verksamhet för utvecklingsstörda.

Jag trivs så himla bra, men kan bara få små vik i taget. Inget längre och rädslan att komma tillbaka till min ordinarie arbetsplats skrämmer mig.

Jag råkade ut för en misshandel för ca 6 månader sedan, jag och en arbetskollega råkade ganska illa ut.

Värst för henne, men jag fick stå och se på när jag trodde hon skulle dö.

Och då överdriver jag inte ens, en brukare mådde dåligt och tog stryptag på min arbetskamrat, och jag gjorde verkligen allt för att få loss henne.

Efter mycket om och men så gick allt bra.

Vi båda överlevde. Men det sitter kvar i min hjärna. Jag minns det som i går och jag drömer om det på nätterna i bland.

Kanske jag kommer att göra det för alltid, det kanske aldrig kommer att försvinna.

Detta orsakar i vilket fall en mycket låg stressnivå hos mig.

Och ja min kropp har tagit mera stryk än vad jag trott. Då menar jag inte det yttre utan det inre.

Allt detta har gjort att jag fått en omplacering till det jobb jag har i dag.

Hoppas på att kunna hålla mig kvar där.

Ska göra allt jag kan för att göra det.

Nu har jag fram till sista september. Sen får vi se.

Man önskar bara i bland att man kan vrida tillbaka tiden i bland då allt inte var så himla komplicerat med allt.

Men detta är ju endel av livet, och tydligen ska vissa gå igenom mera än andra.

Nu behöver jag röra på mig om vi ska komma någonstans.

Have a nice Day.

¤BeyondTheShadows¤

just nu så spökar det i hjärnan på mig.

Var i väg nu i kväll och fiskade lite grann, för första gången kan jag nog säga att jag har en hobby tror jag :-)

i vilket fall som helst så stod jag där och hamnade i min egna lilla värld där bara jag finns, där bara mina tankar flyger runt, där jag kan bara vara jag och vara ensam för en stund.

(viktig info, jag fick en gädda)

När jag var klar där så skulle jag sticka i väg till ICA lite snabbt och handla nått gott.

Ringer hem till A för att fråga vad vi ska ha.

- köp bara nått gott.

Startar bilen och åker i väg.

När jag står där vid lösgodiset och funderar på vad jag ska ha så bara kommer det.

JAG MÅSTE RÖKA NU!!!!!!

Plockar upp mobilen och skickar sms till A och frågar:

- skajag köpa cigg? hjälp mig.

Samma ögonblick som jag skickat det så trycker jag fram hans numer och ringer.

Efter lite velande från min sida så blev det aldrig några cigg.

Men tänk så jävla fuck up man kan bli i huvudet i bland.

Tror nu att min mens är på gång oxå....

Tror jag känner igen detta, samma sak varje månad.

Ta ur mitt hjärta och stampa på det.   

Blir bara så ledsen på detta.

¤BeyondTheShadows¤

Nu börjar jag se att det finns personer som tittar in på min sida och kollar lite granna.

Kul att se. :-)

Har fått endel komentarer på inlägget "Graviditeter"

Kul att se att man berör lite i alla fall det man skriver om.

Snart så kommer vi att få besök här hemma av några vänner.

Blir lite fika och prata lite strunt kan jag gissa.

Alltid trevligt med besök :-)

Skulle behöva ta tag i det där tvättberget här hemma oxå.

Det tråkiga med att vika in och stryka. *suck*

För ca 4 månader sen så slutade jag och A att röka.

Vid två tillfällen efter det så har vi rökt. Och jag kan inte låta bli att få lite små ångest för det.

Vi rökte nu när vi var nere i Göteborg.

Det smakade inte gott, inte en enda cigg var god.

Det var bara den där kännslan av att röka som jag var ute efter.

Jag tror det i alla fall.

Den där vanan att ha en cigg i munnen när det är lite festligt eller semester.

Men varför måste vi envisas med dom där jäkla ciggen?

Dom gör mig galen. Och då menar jag helt galen.

Dom tar tag i huvudet och liksom vrider runt det helt om.

Jag bara önskar att jag aldrig bärjade röka dessa j*vla cigaretter.

Så jäkla onödigt.

Nu är jag återigen utan cigg, men det lilla monstert i min hjärna skriker just nu efter nikotin och undrar nog varför jag inte matar honom.

Nu är det kanske dax för mig att göra något vettigt utav denna tid innan besöket kommer så man inte står med skägget helt i brevlådan.

Tack för mig.

¤BeyondTheShadow¤

Just nu läser jag boken systerskap av Katerina Janouch.

denna bok är en fortsättning i från boken Bedragen.

SÅ himla bra böcker.

Systerskap har jag inte hunnit med att läsa ut men jag tror inte att det kommer att ta så lång tid innan den är utläst.

Det passar bra med böcker nu när man ändå går mot hösten. :-)

Dagens Tips alltså, Systerskap av Katerina Janouch....

Har nyss vaknat,

sitter här och kollar på lite Nyhetsmorgon i min underbara morgonrock och funderar på vad som ska hända just denna dag.

Snart dax att sätta i gång kaffet i alla fall.

Annars blir det nog bara en lugn dag.

När man kollar ut så känns det som om hösten redan är här.

Det är så man vill kura i hop sig i soffan.

Känner mig lite tom just i dag, vet inte vad jag ska skriva om just nu.

Men det kan ju bli flera inlägg under dagen.

Nu kilar jag i väg och laddar kaffet och njuter av morgonen en stund till.

¤BeyondTheShadows¤

Detta inlägg det börjar jag med att berätta lite granna om mig själv.

Lite om hur jag är som person vad mina drömmar och visioner är.

Jag är i alla fall 26 år gamal, lever tillsammans med min sambo som vi här kallar A. Vi har varit tillsammans i ca 5 år.

För ca 2,5-3 år sedan började vi att fundera på att utöka våran lilla familj.

Detta visade sig vara lättare sagt en gjort.

Länge försökte vi att bli gravida och efter ca 4 månader så visade det att det var ett Plus på graviditetstickan.

Så himla lyckliga och allt började med planering osv. Helt enkelt skenade allt iväg.

2 veckor efter vårat efterlängtade plus så kom den där dagen.

Den dagen med en konstig känsla i magen, då blödningarna startade och missfallet var ett faktum.

16 Augusti fick vi missfall.

Kampen efter detta har nu varat i snart 2 år.

Inte ett plus på 2 år.

Detta är en av dom stora anledningar till att jag startar just denna blogg.

Vänner och familj runt mig klarar inte av att prata om just detta med mig..

Jag förstår dom men endå inte.

Dom vet att vi försöker och om jag väljer att prata om det så vill inte alla riktigt ta i det. Dom är rädda att dom sårar mig.

Men dom sårar nästan mera när dom inte kan prata om det.

Min älskade bror ska bli pappa i höst.

Detta har varit kämpigt.

Enda från dag ett då jag förstod att dom nästan tyckte att det var jobbigt att berätta för mig att dom skulle ha barn.

Men det finns nog ingen som längtar mer än jag på att få bli Faster.

Dom  hade precis köpt sitt drömhus när dom fick plus på sin sticka.

Där satt jag.

Jag som sååå länge ville köpa/flytta till hus.

Jag som sååå gärna vill ha barn.

Nu sitter jasg här och har inte mitt hus och jag har inga barn och jag kan inte låta bli att känna mig misslyckad i bland, fast jag vet att jag inte är det.

Jag kan bara inte låta bli att bli avundsjuk på deras liv.

Men vad ska jag göra då?

Min bror vet inget om just detta. Jag vill inte säga nått för jag vet att dom då kommer att dra på sig i allt barn prat som jag vill vara med i men som jag samtidigt tycker är jobbigt.

Vet inte hur många gånger som min älskade sambo har fått plocka upp mig när jag kommit hem efter att umgåts med familjen och jag faller i gråt.

Det känns som om jag går sönder vissa gånger.

Som ni kanske förstår så är detta ett dilemma för mig.

En svår situation som jag inte alltid vet hur jag ska hantera.

Jag hoppas nu på respons här i från med era tankar och funderingar.

¤BeyondTheShadow¤

Här kommer mitt första inlägg på denna blogg.

Har även en annan blogg där jag oxå skriver, men denna blogg kommer jag att använda och bli mer personlig med.

Här kommer jag att skriva om mitt liv, allt som tillhör mitt liv.

Detta är allt i från:

*Graviditet, mina/våra svårigheter att skaffa barn.

*Min familj,min sambo,mina katter.

Jag söker respons på det jag skriver, mina tankar och mina kännslor.

¤BeyondTheShadow¤